Det föddes ett underverk, de första åren av livet kommer man inte ihåg någonting av livet, men det finns bilder, och bilder säger mer än ett tusen ord. En flicka växte upp med sin mor och far i en villa på landet, hon hade tre underbara syskon som ofta var barnvakt, som lekte med henne i den vackraste blommigaste, grönaste och den mest fantastiska trädgården som någonsin funnits.
Flickan har bilder på när hon åker pulka mitt på sommaren, när hon leker med sin pappa i sängen, hon har bilder när hon ofta målar, skriver eller räknar. Hon har bilder på sig själv som påskkärring, hon har bilder med sin farfar som hon inte minns någonting av alls, hon har även bilder på sin mormor som alltid gillade att klämma på flickans tår. Hon hade en mamma och en pappa som älskade henne väldigt mycket tillsammans.
En dag bara allting försvann, en skolavslutning ett minne blott... hon fick beskedet de skulle gå i sär, hon skulle antagligen flytta med sin mamma eller bo kvar med sin pappa. Det fick bli hos sin pappa, ett år senare var det dags att byta skola och flytta, flytta bort från alla vackra minnen i trädgården, alla minnen med Martin(min första kärlek, trodde jag) och alla bilder från huset, vännerna och familjen.
Ett nytt liv skulle börja, nu på annat håll än på landet, en storstad. Hon började ny år gång, fick nya vänner och kände sig trygg. Men detta varade inte länge ett halv år senare var det nytt område, ny klass, ny skola, nytt allting. Tjejen fick nya vänner, en ny pojkvän, en ny lägenhet, ett helt nytt samhälle med nya möjligheter, men efter ca sex månader hände något, ett hus var tillsalu, eller nej vänta inte ett hus utan sju stycken. Pappan till flickan fick för sig att flytta ännu en gång.
Allting var nytt ännu en gång, de flyttade till en håla, 1,5 mil utanför Samhället. Det byggde och renoverade huset. Skolan började på nytt ännu en gång, hon fick nya vänner och denna gången var inte allt dans på rosor, ryktet om att hon var lesbisk, andra saker som tryckte ner och som gjorde att det blev nertryckande. Året gick för den lilla flickan som inte var längre än 145cm.
Hon gjorde att val till högstadiet och fick de hon valt, nytt år nya vänner ännu en gång.
Det var här det värsta började för henne, orden, ljuden, allt! Många tyckte inte det var jobbigt för henne att höra, men jag tyckte det var jobbigt att både höra och se, som en god än så står jag upp och tycker att det var jobbigt för henne! Åren gick det blev värre, och värre.. nya vänner inga ord som bitch, hora, apa. Det var så skönt för henne att äntligen gå den väg hon alltid velat mot framtiden!
Hon valde program, hon valde inriktning.
Idag är flickan endast sjutton år, hennes namn är Eleonor och hon minns allting då hon även ser de vackra bilderna från barndomen till helvetet till ljuset! Om några veckor går hon sista året på Gymnasiet där hon pluggar till barnskötare. Hon har en pappa som ställer upp i ur och skur. Hon har tre vackra och söta syskon som ställt upp sedan jag var spädbarn. jag har en mamma som fick mig att komma till den vackraste platsen på jorden, som fått mig att få ett så bra liv som möjligt. Eleonor har nu också en pojkvän som heter Mikael, de ses så ofta det kan, sist men inte minnst de viktigaste av allt i ett liv är vännerna! De som ställer upp i vårt och torrt.
Tack till alla som fått mig att leva ett helt fantastiskt liv hittills!
PUSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar