Att kämpa

Är det inte det ena så är det ta mig fan det andra!
Fan fan fan.

När fan ska allting vända?
Jag ser inte fram emot att ta någon student, och speciellt inte när det bara går skit i skolan.
Hoppas på något hopp om att det kanske skulle bli bra. Men den lyckan finns nog bara hos andra.

Allting känns bara så jävla meningslöst, jag har levt i en boll i över ett år och inte vetat hur det blir med varken flytt, lägenhet, skola eller annat och jag vet fortfarande inte vad som komma skall.
Trots allting har jag kämpat igenom skolan och gått långt, men inte så långt som jag hoppats!
IG, är inte ett betyg som är okey för mig, jag vill inte ha det! Jag mår dåligt av att hör att du är Inte Godkänd, nej. Vad fan är jag godkänd för då? Jag har varit sjuk i över 1,5 år och har inte förstått varför, men har nyligen fått reda på det.

Jag sitter här med tårarna nerför mina kinder, och vet varken ut eller in.
Varför kan inte livet bara vara en dans på rosor? eller är man född till att bara få massa motgångar på sig?